Det är många som drömmer om att skriva och ge ut en egen roman. Men som med allt hantverk, krävs förutom tålamod också baskunskaper och en grundläggande förståelse för hur en roman byggs upp. Vi tittar här närmare på främst spänningsromaner, men ger samtidigt tips för den som tänkt sig en framtid inom litteratur och böcker.
Utbildning och skrivarkurser
Att gå en skrivarkurs kan vara en bra början för att lära sig grunderna i att skriva en roman. Flera folkhögskolor erbjuder utbildningar i detta. Även distanskurser är tillgängliga för dem som jobbar på heltid. Man ska heller inte glömma bor de gratis tips som finns bland annat på Youtube. Kan man ta till sig information på engelska, finns det närmast oändligt med bra informationskällor.
Det finns också flera utbildningar man kan gå på universitetsnivå för att lära sig mer om klassisk litteratur och skrivande. Litteraturvetenskap är en sådan utbildning som k
an leda till magisterexamen. För att komma in på en sådan utbildning kan det vara värt att skriva högskoleprovet. En bra gratistjänst för att få bra poäng på ett högskoleprov är HPGuiden. Där finns mängder av gamla prov att öva på och tips för de nya proven.
Gå från bokidé till färdigt manus
Det viktigaste med ett manus är förstås själva idén som det vilar på. En del börjar att skriva utan någon tanke alls, och låter idén på det här viset komma fram av sig själv. Andra har en helt färdig idé, vilken de börjar skriva ned scen efter scen. Det finns ingen rätt väg att gå, men en sak som är säker är att alla manus kommer behöva redigeras och omarbetas, och detta massor av gånger.
För att bygga upp en bra dramaturgi är det bra att känna till olika grundkoncept. Människan har gillat att föra fram berättelser sedan urminnes tider, allt sedan de första grottmålningarna fram till litteratur, ljudböcker och filmer. Detta har trots allt lagt en grund för hur vi förväntar oss en berättelse. Självklart har koncepten förfinats och utvecklats, men de flesta böcker följer samma dramaturgiska kurva för att skapa spänning. Den går att bryta mot, men då ger man sig ut på djupt vatten.
Hur ser en dramaturgisk kurva ut?
Hur ser då den klassiska dramaturgiska modellen ut? Enkel är HPGuiden. Där finns mängder av gamla prov att öva på och tips för de nya proven.
Gå från bokidé till färdigt manus
Det viktigaste med ett manus är förstås själva idén som det vilar på. En del börjar att skriva utan någon tanke alls, och låter idén på det här viset komma fram av sig själv. Andra har en helt färdig idé, vilken de börjar skriva ned scen efter scen. Det finns ingen rätt väg att gå, men en sak som är säker är att alla manus kommer behöva redigeras och omarbetas, och detta massor av gånger.
För att bygga upp en bra dramaturgi är det bra att känna till olika grundkoncept. Människan har gillat att föra fram berättelser sedan urminnes tider, allt sedan de första grottmålningarna fram till litteratur, ljudböcker och filmer. Detta har trots allt lagt en grund för hur vi förväntar oss en berättelse. Självklart har koncepten förfinats och utvecklats, men de flesta böcker följer samma dramaturgiska kurva för att skapa spänning. Den går att bryta mot, men då ger man sig ut på djupt vatten.
Hur ser en dramaturgisk kurva ut?
Hur ser då den klassiska dramaturgiska modellen ut? Enkelt översatt till ett romanprojekt kan man se det uppdelat i tre akter. I den första akten presenteras bokens grundkoncept. Här finns något som sätter bollen i rullning. Huvudpersonen ska presenteras. I den andra akten kommer konflikten som hindrar huvudpersonen från att uppnå ett särskilt mål. I den avslutande tredje akten når den här konflikten sitt klimax för att sedan få sin upplösning. Varje akt innehåller flera olika scener som driver berättelsen framåt. Man bör bestämma sig för från vilket perspektiv varje scen berättas. Det kan annars bli rörigt om flera personer ser samma sak. Här gäller det att i efterarbetet och redigeringen gå igenom mening för mening, att perspektivet sitter där det ska. Här kommer ett exempel:
Adrian hörde Sven tuta i bilen utanför.
Felaktighet: Adrian kan inte vara säker på att det är Sven, och berättarperspektivet skaver därför. En mer korrekt mening hade varit:
Adrian hörde bilen tuta utanför. Det måste vara Sven, tänkte Adrian.
